Siv med Foxen

Står i köket och skär "korvslantar", som belöning under kvällens kurs. Därefter gick jag in till datorn för att fixa en liten grej. Efter en stund sitter Nalle mitt på golvet , först bara tittar han på mig, sen började han gnälla lite ynkligt. Jag lockade på honom och då närmade han sig med slokande huvud. Jag började prata och gosa med honom, men han reagerade knappt. Jag blev skitskraj. Efter en stund tittade han på mig med bedjande ögon. Jag började kolla ordentligt. Han hade en liten bit av ett tuggben sittande fast i halsen. Han skrämde mig rejält. Nu kommer han i alla fall aldrig att få ha några tuggben när han är ensam hemma. Det blev ju ingen kurs för oss denna gång, men jag har mejlat Sabina och hoppas på att hon meddelar vad som blev inövat under kvällen, så vi kan ligga i hårdträning till nästa vecka.

Nu har jag hjälpt Annica med flyttstädning Måndag, tisdag och onsdag. Äntligen är vi klara. Det känns i rygg och ben. Jag börjar nog bli lite för gammal för sånt här. Dessutom gick Annica och torkade och gnodde efter överallt där jag varit. Både måndag och onsdag lagade Simon fantastiskt god mat åt oss. Det var inte dumt efter allt slit. Hoppas bara att vi inte missat något. Vi har i alla fall inte gjort det medvetet. Nu hoppas jag verkligen det dröjer tills man ska hjälpa till med såna här sysslor igen.

Så trodde jag nog aldrig att jag skulle uttrycka mig. Den senaste tiden har varit lite konstig. Som jag skrivit tidigare, så träffade jag Kent utanför Konsum den 20 augusti. Vi hade ganska trevligt på kvällen. Nästa dag skulle han åka hem och komma tillbaks under helgen. När jag kom hem från jobbet på torsd.em hängde en påse kräftor på dörrhandtaget. Kort därefter dök givaren upp. Blev kvar till måndag morron. Kom igen på onsdag. Hjälp jag kan inte andas. Jag försökte förklara att det här var inte riktigt vad jag tänkt mig. Antingen förstod han inte eller så ville han helt enkelt inte lyssna. Jag var periodvis ganska irriterad, vilket säkert märktes ganska tydligt.
Lördag tog jag hand om Baloo, när Annica och Simon höll på med sin flytt. När dom kom för att hämta henne på kvällen satt vi i köket och pratade ( Kent i v-rummet) När S o A åkt frågade jag varför inte han också var med och pratade, han har ju träffat dem. Svaret jag fick - Jag kan väl inte bara klampa in som en idiot. Då tyckte jag faktiskt att han var otroligt barnslig, vilket jag sa. Det hela resulterade i att vi blev lite osams.
Söndag fm skjutsade jag hem honom. Han undrade när vi skulle ses. Jag sa att nu vill jag ta det lite lugnt ett tag och att vi får se.
Från det jag kom hem ringde det oavbrutet i mobilen. När jag svarade kunde jag knappt höra vad han sa, för han grinade hela tiden å så var han nog inte nykter heller. Efter den här korta tiden påstår han att han älskar mig. Om jag inte bryr mig, så kan han lika gärna ta livet av sig. Kul att ha det på sitt samvete, eftersom vi knappt känner varandra